Det okända
Kategori: Allmänt
Vad innebär det egentligen och hur påverkar det var och en?
Jag blir otroligt påverkad av det då det innebär att jag inte har koll på situationen, jag gillar inte att fumla runt i mörker utan att veta vad det innebär, vart jag kommer hamna eller hur det kommer påverka min vardag eller mitt humör, eller andras för den delen.
Två stora, nya förändringar är iaf på gång, den ena började förra veckan, Kyokushin Karate och studier börjar idag (mer info om det kommer då jag inte pratat med chefen om det än).
Det kommer iaf ställa stora krav på både mig och hjärtat mitt. Jag kommer att vara otroligt osäker och jag är redan nu rentutav rädd, men samtidigt så upprymd och lycklig över att fått chansen. Jag kommer inte lägga ner att jobba heller men det kommer inte gå i samma takt.
Jag är ju så skicklig på att klanta till det och skämma ut mig då jag inte har så lätt för nya miljöer, människor och utmaningar. Hur ska jag kunna lyckas lära mig japanska ord, meningar och uttryck? Jo på samma sätt som innan, bara köra på tills det sitter. Kämpa så gott det går. Dessutom så får jag träningen på köpet. Jag låter inte rädslan styra mig utan den får successivt avta.
Jag tror inte att man någonsin blir van vid det okända men ändå har jag bart inne i det en stor del av livet, jag utmanar mig själv konstant som en övning pga mitt mentala handikapp.
Bussen kändes otroligt bra igår. Det kändes naturligt, men det är inget jag kommer fortsätta med under någon längre framtid då fokuset måste ligga på annat. Men några gånger till kommer det bli för erfarenhetens skull. Själva jobbet i sig är det inget fel på, det är just bara inget för mig pga att det inte finns någon struktur i arbetstiderna på beställningstrafiken. Utan då får det bli linhetrafik istället och det är inte aktuellt i dagsläget.
Nu är det bara tankbil kvar att testa för att knyta ihop den säcken, det återstår att se när man får den chansen men det kommer.
Vad som är kvar sen kommer ligga på is till hösten 2018, ett sista mål.
Jag har sagt till mig själv att vid 35 årsåldern så ska jag vara klar med allt sådant och jag är övertygad om att det är möjligt.
Det finns ett otroligt bra uttryck som jag alltid har med mig i alla lägen. När du tror att du gett 100%, då har du 10% till att ge.
