Inte ristat i sten utan i huden
Kategori: Allmänt
Äntligen så är det dags att avsluta dagen genom att låsa dörren och åka hem.
Jag brukar sällan diskutera det ämnet som tack och lov inte är lika tabulagt som innan och blir mer accepterat ute i samhället och på arbetsplatser. Det där med status som tatueringar ofta symbolisera kommer nog alltid finnas där och att man blir placerad i ett fack får man räkna med. Är jag kriminell, nej. Enda gången jag haft med polisen att göra är att jag suttit i fyllecell en gång och efter att blivit misshandlad.
Mina tatueringar är personliga och en vacker påminelse om vem jag är, vad jag står för politiskt, känslomässigt och för det jag tycker är vackert. Det är en historia och många minnen.
På min högra arm är det bara feminint med bergsbakgrund. På vänster manligt och en drake som bakgrund. Det kommer utifrån uråldrig kampsportfilosofi som vi kan diskutera i oändlighet. Körsbärsblommorna som syns på bilden är 3 otroligt viktiga kvinnor som formade min syn på hur ömtåligt livet är, hur fantastiskt och fritt det är och hur snabbt saker och ting kan ändras. Viktoria, må du lov att vila ifred, jag önskar inget mer än att du kunde övervunnit smärtan istället för att låta den avsluta allt. Marielle, galnare jävla sjuka tankar finns nog fan inte och Emilia som fick mig att inse att kärlek faktiskt finns (även om den kan bete sig och forma sig hur som helst.
Men den viktigaste kvinnan i mitt liv väntar där hemma då hon är ledig ifrån jobbet. Hon har den största platsen i mitt hjärta men ingen plats på huden. Vem vet hur det kommer bli med det? Nu ska det iaf bli skönt att komma hem, krama och pussa på henne och vila ut då helgen består av jobb.
