Samhället är trött
Kategori: Allmänt
Samhället är utmärglat sen länge av allt våld, hat och brist på respekt, moral och etikett. Samhället är trött och otacksamt. Kärlek och gemenskap har knappt någon betydelse längre
Det är svårt att få hjälp vart man än vänder sig. Fackförbund och liknande har jävlar i mig mod att ta betalt för att sen strunta i en. Hyresgästföreningen är ett jävla skämt som inte lyssnar på en och ta steget för att förändra, som dem faktiskt tar betalt för. Det är helt vansinnigt.
Läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, lärare, fröknar, människor som jobbar inom barnomsorgen, yrkeschaufförer och alla vardagshjältar där ute får slita under hemska förhållanden. Med gråten i halsen kan dem inte utföra sina jobb utan att stressa ihjäl sig (det finns så klart dem som har turen att hamna där det faktiskt är bra).
Förändringar behövs helt klart. Men inte genom hat och avsky. Det är dags att stanna upp, kanske ta något enstaka steg tillbaka, börja värna om välfärden, solidaritet och inte tillåta makt och förnedring genomsyra människors sinnen. Patriarkatet måste avslutas, politikerna måste ta ansvar för sina handlingar och föra den politik som människor faktiskt vill ha genom demokrati, hårdare straff, noll tolerans mot att folk ska gå hemma arbetslösa och rulla tummarna, försäkringskassan måste kunna få möjligheten att närmare granska saker och ting.
Men vi i samhället har också ett ansvar. Att inte själva fuska, ta ansvar, betala för sig, inte utnyttja svart arbetskraft, sluta skylla ifrån sig, inte skräpa ner och förstöra.
Hur trött och eländig jag än är stundvis så åker jag till jobbet, jag försöker få ordning på all skit runtomkring tyvärr utan några större resultat dem senaste veckorna men man måste försöka. Jag lägger ingen större energi på att göra folk i min närhet nöjda, inte ens inom familjen, för att det går inte.
En del av mig vill flytta till en stuga utan internet, mottagning och minst 1 mil till närmaste grannen. Den oroliga känslan inom mig är stark och verkligen inte helt utan anledning, en anledning som kan få tråkiga konsekvenser, men det är mellan mig och dem som orsakar det. Men har familjens stöd i allt vilket sorgligt nog inte är en verklighet för alla.
Nä en liten promenad, andas in det goda och andas ut det onda får det allt bli. Feber sen igår som hindrar träningen men det är nog pga allt runtomkring.
