palleisalive.blogg.se

En blogg om livet i sig och det som hör till mina tankar och min fritid

Trötta känslor som kommer gå över lika snabbt som dem kom

Kategori: Allmänt

Igår var förstå gången på länge som jag rentutav mådde riktigt dåligt efter att det var riktigt nära att en person var 1 cm ifrån att orsaka stör skada på sig själv och oss. Det var en som körde om Annki på en trång väg vid ett bostadshus, gasade järnet en bra bit bort innan han kör mot kanten och öppnade dörren medans hon kör om honom. Vill tillägga att det dröjde ett tag innan han öppnade den varav Annki körde om. Vart finns respekten mot dem som övningskör?
 
Som i vanlig ordning så känner jag ett större avsky gentemot människor. Det kan inte hjälpas, men många har en sådan självisk attityd att jag inte med ord riktigt kan förklara hur oimponerad jag faktiskt blir. Tyvärr så finns det överallt och det gäller inte bara unga utan alla åldrar.
 
Däremot så var han som fixade Internet hos oss riktigt trevlig. Han suckade inte en enda gång medans han gjorde sitt jobb trots att det krånglade som fan. Sådana människor blir jag imponerad av. Synd att jag inte ens är i närheten av att ha ett sådant tålamod gentemot saker som krånglar.
 
Har en sådan där morgon med en massa negativa känslor i mig. Saknar sådant jag vet att jag inte kommer ha i mitt liv, men man är inte mer än människa. Det får ha sin naturliga gång helt enkelt. Visst skulle jag kunna gå på medicin men då skulle det inte vara äkta utan det skulle vara undantryckta känslor bakom ett uttrycktslöst ansikte. Aldrig i mitt liv att jag skulle tillåta det. Jag är och kommer aldrig bli en utav dem som anses som normala (detta hemska ord). Jag är född med ett mentalt handikapp, är otroligt känslig då humöret snabbt ändras och har valt att göra det jag kan dag för dag. Men vissa dagar är jag så trött att hälften vore nog, fast vad gör det så länge ingen kommer till skada?
 
Jag begär inte och har aldrig begärt att människor ska förstå. Jag ser saker ur mitt perspektiv och måste få göra det på mitt sätt i min takt. Just nu måste allt gå i lite långsammare tempo. 
 
Den inre oron finns i närheten hos alla och kan göra en oväntad blixtvisit. Men den finns för att påminna oss om vad livet faktiskt handlar om och hur man ska handskas och gå vidare med saker och ting. Negativitet är inte farligt så länge man inte låter ta det över.
 
Kommentera inlägget här: