Att inte ge upp totalt
Kategori: Allmänt
Det är exakt just det som dem senaste dagarna har handlat om. Att inte skita i precis allt. För det skulle inte funka. Hundarna behöver sitt och det är tack vare dem som jag inte rätt av bara gömmer mig under täcket.
Jag har dessutom en fantastisk flickvän som jag bara inte kan skita i, hennes känslor kan inte läggas åt sidan och sen förvänta sig att hon bara ska le och vara nöjd. Hon är ett otroligt stöd då jag hellre skulle välja en shotgun facelift istället för att raka mig.
Träningen har redan blivit lidande under flera år så den kan jag heller inte ignorera. Det är skönt när jag väl kommit till gymmet. För där får jag chansen att släppa omvärlden och vardagen. Jag måste koncentrera mig och fokusera på rätt muskelgrupper, andningen, utmaningen när mjölksyran kickar in och att koordinationen blir så bra det bara kan bli.
Kosten är ett levande helvete och just nu så hålls den inte till 100%. Sockerbegäret är så starkt att jag spyr på det. Det känns som en drogavväjning. Så sjukt att det begäret är så starkt. Tröstätande under svåra tider är det sämsta alternativet alla dar i veckan. Jag måste lösa det, vet bara inte hur. Men resultatet märks ändå då jag sköter det under resten av dan. Det är bara kvällarna och helgerna kvar att få ordning på.
Jobbet känns redan bättre då vi blivit av med två extremt krävande kunder som slukade en massa energi och skapade en massa stress. Så nu kan jag börja 1 timme senare och det är otroligt skönt. Känner mig mer utvilad på bara dessa 2 dar som gått. Sen har det även införts sen ett tag tillbaka att ääven chaufförerna ska få del utan sådant dem inte kan sälja pga bäst före datumet. Men saken är den att det håller någon enstaka dag till för det är ju trots allt inte sista förnrukningsdatumet. Vi har även fått pallyftare till bilen nu när den inte är proppfull jämt så det blir enklare med alla andra körningar.
Vardagen kommer bli lättare nu när Rambo blev kastrerad igår. 10 dagar ska stackaren få stå ut med tratten och 5 dagar med medicin. Han får vara med i lastbilen under dem dagarna tills stygnen ska bort. Sen kommer jag variera med att ha med mig hundarna nu när jag kan ha med mig dem utan att behöva lämna dem utanför medans jag lastar av. Stiffe är hos brorsan under tiden så blir det lite lättare. Är tacksam över att han kan hjälpa till så är det lite terapi för honom också. Känns tacksamt över att man har en familj som ställer upp i alla lägen. Guld värt att morsan hade Rambo mellan söndag och måndag och att hon lämnade honom hos veterinären.
Tyvärr blev det inget bra att filma medans man tränar tillsammans med hundarna, det kommer inte gå att göra själv på det sättet som jag hade tänkt så får skrota den ideén.
Ser fram emot semester nu. Det är ju trots allt inte så långt kvar tills den börjar.
